Jag satt några veckor innan julafton och funderade över vad jag skulle ge till min mor i julklapp och som vanligt hade jag stora svårigheter med att komma på något. Efter en stunds funderande slog det mig att en hemsida till hennes verksamhet skulle utgöra en alldeles utmärkt present vilket samtidigt skulle innebära att jag fick sätta min kreativitet på prov. Sagt och gjort, nedanför hittar ni länken till sidan:
Som ni säkert ser är hemsidan inte på något sätt ett estetiskt mästerverk vilket är en smula lustigt när jag alldeles nyss pratade om att sätta min kreativitet på prov. Jag ursäktar mig själv med att jag aldrig hade estetik i åtanke utan la istället ner timtals på sökordsoptimering för att således kunna nå ut till fler kunder. För att hitta de rätta sökorden som sidan skulle matcha, gjorde jag några relaterade sökningar på Google för att skaffa mig en uppfattning om vad människor söker på i förhållande till min mors verksamhet. Det som i slutändan visade sig vara mest tidskrävande var helt klart att anpassa de olika sidorna efter de valda sökorden vilket också var en helt ny värld för mig. Jag minns när jag under tidigt 2000-tal läste webbdesign och min lärare förklarade för mig att sökmotorer arbetar och indexerar utefter meta-taggar. Låt oss ledigt konstatera att mycket har hänt sedan dess.
För att skapa sidan beslöt jag mig för att använda WordPress vilket var en helt ny värld för mig. Jag kan inte göra något annat än att lyfta på hatten för de individer som har riktar in sig på att tjäna pengar genom WordPress. Jag tillhör generationen som inte gör något utan att först ha genomfört en grundlig research på Youtube. Detta är dock något som under senare år har uppmärksammats av den motsatta sidan, dvs. tillhandahavaren, vilket har lett till en smärre förtroendekris från min sida. Efter att jag bestämde mig för att använda WordPress, gick jag sedvanligt in på Youtube för att hitta en lämplig tutorial (guide) att vägleda mig. Jag fastnade tillslut för en video där möjligheterna sades vara oändliga.
För er som aldrig har använt WordPress, går det kortfattat ut på att du kan bygga en webbplats utan att behöva skriva en endaste rad kod. Det går även att ladda ner s.k. teman vilket närmast kan beskrivas som en färdig design vilket du därefter fyller ut med önskvärt innehåll.
I Youtube-filmen var allt som en dans på rosor. Skaparen visade ledigt hur han med enkla medel kunde kopiera en av Googles webbplatser utan några som helst bekymmer eller hinder. Det bör även tilläggas att filmen var synnerligen professionellt genomförd med ett mycket pedagogiskt upplägg. Jag fastnade direkt för genomförandet och beslutade mig för att använda samma tema vid skapandet av min sida.
Kom aldrig och säg till mig att detaljer inte har någon betydelse. Att i slutändan inte tillges möjligheten att efter eget behag designa headern och footern på sidan, var något så otroligt irriterande att jag vid flera tillfällen övervägde att radera hela webbplatsen. I min vilda frustration kom jag lyckligtvis på att jag tidigare läst PHP och bestämde mig därefter för att manuellt försöka omdesigna de båda elementen i .php-filerna. Det bör här tilläggas att all redigering normalt sett sker enligt WYSIWYG-praxis, dvs. att helt och hållet undvika kod genom att i realtid manipulera webbplatsen via ett gränssnitt. Jag lyckades efter en stund med att uppnå önskvärt resultat – till min stora glädje.
Vad som gör mig vansinnig är att skaparen för temat ville ha 50$ av mig i utbyte för att jag själv skulle få manipulera headern och footern. Detta är inget annat än ren och skär bedrägeri med tanke på att temat går under GPL-licens och i själva verket består av återanvänd kod. SKÄMS.
För att återkoppla till min förtroendekris; skaparen som ursprungligen hade lagt upp guiden på Youtube för att bygga en hemsida med det givna temat, är även samma person som hovar in pengarna vid försäljningen av rättigheterna för att få manipulera headern och footern. Detta var givetvis inte något som tydligt framkom vid varken nedladdningen av temat eller i guiden på Youtube. Dessutom var temat synnerligen dåligt designat och hade flertalet olika bister. I Youtube-filmen var exempelvis webbläsarfönstret nedskalat för att ge ett falskt intryck av att sidans responsivitet vilket var något som jag snabbt fick erfara när jag själv skred till verket. Utöver detta fick webbplatsen ett mediokert resultat i bl.a. Google PageSpeed Insight gällande hastighet och svarstid vilket är en direkt konskvens av undermålig kodning.
Vad som däremot har slog mig i efterhand är den inbyggda och automatiserade process vilket min skapandeprocess följer. Allt som vid en första anblick förefaller vara jobbigt och tidskrävande, hoppas direkt över för att kunna spara tid och istället antas nästa utmaning. Det problematiska är dock att just dessa moment är designade för att vara just detta – nämligen jobbiga och menade att hoppa över till ett senare skede. Headern och footern är ett utmärkt exempel på just detta. Efter att ha kompromissat något oerhört med responsiviteten för att få sidan att bete sig enligt mina önskemål, återstod bara de tidigare nämnda elementen att åtgärda. Eftersom att jag hade lämnat dessa till slutskedet av skapandeprocessen, insåg jag nu att jag hade en nästintill färdig webbplats med två allvarliga brister som jag inte kunde åtgärda.
Jag vill här påstå att detta är en genomtänkt strategi hos skaparen som vet mycket väl hur jag resonerar. I ren och skär panik över att inte kunna lägga den slutgiltiga touchen över webbplatsen, var jag själv ytterst nära att betala de 50$. Efter att ha spenderat en hel del av min tid på att skapa något, känns det givetvis jobbigt att behöva kassera min skapelse över småsaker. Småsaker som dock betyder så oerhört mycket. Exakt i detta ögonblick tjänar dem sina pengar – på min och andras desperation över att inte kunna leva med små detaljer som inte passar in.
Det slutar inte här. För att fylla ut en webbplats med innehåll är det i väldigt många fall nödvändigt att installera s.k. plugins, ex. Facebook-flödet som finns på webbplatsen. Här gäller exakt samma princip; allt det nödvändiga finns förutom den där lilla detaljen som du helst inte vill leva utan. I fallet med Facebook-flödet var det bilder som jag var tvungen att betala en premiumavgift för att få med. I detta fall spelade det dock ingen roll eftersom jag var mer beroende av fasta dimensioner på sidan än att ha bilder från Facebook-flödet som annars riskerade att strula till det. Hade jag däremot skapat en blogg hade jag med största sannolikhet varit betydligt mer intresserad av att ha med mina bilder från Facebook.
Nu i efterhand kan jag konstatera att beslutsprocessen ofta gick till ut på följande vis när jag använde WordPress:
• Steg 1, Research – Jag som användare av WordPress formar ett mål som jag vill uppnå. Det kan vara en mall för en sida som jag vill konstruera eller en plugin som ska utföra en specifik uppgift. För att finna en adekvat lösning i syftet att uppnå målet, vänder jag mig till ex. Youtube där jag får information om olika lösningar samt hur de fungerar.
• Steg 2, Validering – Utefter informationen från föregående steg, väger jag nu olika lösningar mot varandra.
• Steg 3, Beslut och implementering – Jag väljer en lösning vilket sedan implementeras på min webbplats.
• Steg 4, Experimentering – Jag experimenterar med lösningen för att uppnå önskvärt resultat.
• Steg 5, Utvärdering och ångest – Jag blir snabbt påmind av att det finns en liten aspekt med min valda lösning som inte kommer fungera om jag inte betalar för det. I grund och botten fungerar lösningen som den ska, men den där lilla detaljen är otroligt viktig och utan den är jag inte nöjd med min skapelse. Antingen måste jag nöja mig med det näst bästa eller så betalar jag den saftiga premiumavgiften.
Vad som i ovanstående förenklade beslutsprocess utnyttjas, är det stora glappet mellan steg 1 och steg 5. Om jag i min research hamnar i ett läga där jag tror att min lösning klarar av mer än vad den i själva verket gör och därefter går vidare till steg 3 och steg 4, är insikten vid steg 5 smärtsam att möta. Efter att ha lagt ner tid och arbete, förefaller den enklaste lösningen vara att betala och gå vidare med mitt liv. Det finns ingen tvång att betala, det vill jag vara tydlig med. Däremot är det beklämmande att lägga ner dyrbar tid på något som i slutändan inte levar upp till förväntningarna. För att slippa behöva gå igenom beslutsprocessen ytterligare en gång för att komma fram till en lösning, förefaller det enklaste vara att betala för sig och gå vidare med sitt liv. Detta menar jag är en medveten strategi som utnyttjas till fullo vid steg 1 av dem som säljer innehåll på WordPress – därav min förtroendekris.
Min slutsats är att WordPress förefaller vara en tacksam plattform för att bedriva en lukrativ verksamhet. I flertalet fall har jag uppmärksammat att användare luras till att betala dyra premiumavgifter för innehåll som inte på något sätt lever under upphovsrättsskydd och som i värsta fall består av återanvänd kod. Utan att veta svaret, gissar jag mig till att det förmodligen är de individer som besitter minst kunskap som är mest benägna att betala för sig. Utöver domänavgiften för webbplatsen har jag inte betalat en krona vilket jag kan tacka mina programmeringskunskaper för. Jag har absolut inget emot att betala för innehåll på internet, snarare tvärtom. Däremot ställer jag mig kritisk till bedrägeriverksamhet och marknadsföring som i slutändan visar sig vara icke tillförlitlig.
Mvh. Magnus Gustafson